I år firar Bocuse d’Or 30 år. Det är den mest prestigefyllda tävlingen för kockar och världsmästerskapen i individuell matlagning. Den 24 januari tävlade Alexander Sjögren för Sverige med sitt Team Sweden och han kan numera titulera sig sjunde bästa kock i världen.


Vi träffar Alexander någon vecka efter tävlingen när han hunnit landa lite. Trots en besvikelse över att inte ha hamnat på pallplats är han otroligt stolt över vad han och teamet presterat och levererat. Han började på noll, som han själv uttrycker det, när han förra året tävlade i EM och tog en bronsplats, och fram till Lyon som var det stora målet har det varit en otrolig resa. Inför EM upplevde Alexander att han la fokus på fel saker, men han tog lärdom av detta och tog därför hjälp av ett större team fram till VM.

Tävlingen som går av stapeln i Lyon i Frankrike vartannat år är en stor fest som pågår i två dagar. Sverige och de andra tävlande länderna har stora hejarklackar på plats som gör allt för att stötta sin tävlande kock och dess team. Många har enorma klackar klädda i supporterkläder som är utrustade med flaggor och trummor för att skapa så stor uppståndelse som möjligt. Alexander berättar att stämningen och hejarklacken gav ett enormt stöd under de 5,5 timmar som tävlingen pågick. Emellanåt när de hade en formsvacka kunde han höra hejaropen och det gav dem en nytändning.

Hur kan du sammanfatta resans gång från den svenska uttagningen till att stå här som sjunde bäst i världen?
- Det har varit en otroligt rolig och utvecklande resa men också en mental berg- och dalbana. Det är den mentala biten jag har fått kämpa hårdast med och är det något jag vill förmedla vidare till kommande tävlande, så är det att våga ta hjälp. Inför VM plockade jag in en idrottspsykolog och det gjorde en otrolig skillnad för mig.

Alexander och hans commis Hampus Risberg tränade tillsammans otaliga timmar för att nå så här långt. Under resans gång har de fått hjälp av Jonas Lundgren som coach, Fredrik Lundgren som assisterande coach och Henrik Norström som är president i Bocuse d’Or Sverige. Alexander säger också att han är tacksam över att ha haft hela Gastronomi Sverige och alla sponsorer bakom sig, som gör det möjligt att delta i tävlingen.

När det närmade sig slutet fick de också hjälp av bland annat Ludvig Tjörnemo och Gustav Leonhardt från Svenska Juniorlandslaget som, enligt Alexander, gjorde ett enormt arbete. Upplagningen görs i olika utvecklingssteg och vissa delar tränade de på hundra gånger medan andra delar satt redan från början. Garnityrerna gjorde de till exempel om in i det sista på plats i Lyon.

- Utvecklingen gör att man håller motivationen uppe. Hade det varit exakt samma saker man skulle öva på om och om igen skulle man blivit galen, säger Alexander.



I år var första gången de tävlande fick laga en veganrätt. Hur upplevde du det?
- Det var jättespännande med en helt ny kategori och där hittade vi ett tema och en produkt rätt så tidigt, som vi sedan kunde finslipa fram till tävlingen.

Alexander blev nöjd med sin veganrätt, som han menar skilde sig visuellt från mängden. Det var en chansning från hans sida eftersom jurymedlemmarna inte hade några tidigare referenser att jämföra med vilket gjorde det extra svårt att vara först ut i tävlingen. Traditionellt sett är det bättre att starta dag två i tävlingen. Då har rutinerna satt sig för alla inblandade och de provisoriska köken fungerar bättre. Alexander och hans team blev till och med av med strömmen under en kvart i sitt kök, ett orosmoment som gjorde att de fick ändra om i planeringen.

Skulle du kunna tänka dig att tävla i Bocuse d’Or igen?
- Jag hade bestämt mig redan innan och lovat min blivande fru Julia att inte göra om det. Men själva tävlingsdagen skulle jag gärna vara med om igen. Det är många sömnlösa nätter och mycket arbete som krävs. Innan hade man ingen aning om vilket enormt arbete det innebär. Det går inte att förstå om man inte tävlar själv. Samtidigt är det en sån upplevelse och man har så otroligt roligt under resans gång att det är värt det. När man gått igenom Bocuse d’Or klarar man vad som helst, inget kommer att kännas lika jobbigt!

Vad är den största behållningen av att ha tävlat i Bocuse d’Or?
- Det är den mentala biten, som också är den jag har jobbat hårdast med. Jag har utvecklats så enormt mycket. Jag har lärt känna mig själv och förstått hur hårt jag kan pressa mig när det verkligen behövs. Som kock får du också ett stort kontaktnät genom tävlingen och matlagningsmässigt är det ett otroligt privilegium att få all den tiden att grotta ner sig och förstå de olika råvarorna.



Att Alexander är en kämpe och slitvarg är det som har tagit honom fram i livet. Det är inte så många år sedan han stod och vände hamburgare och nu fajtas han med de bästa kockarna i världen. Vikten av att lära sig grunderna och förstå att man behöver slita för att nå dit man vill är något han vill förmedla till andra yngre kockar. Man behöver inte vara 18 år och stå på en topprestaurang, det går också att jobba sig upp underifrån.

I två år har Alexander vigt sitt liv åt Bocuse d’Or, men nu till sommaren ska han viga sig på ett annat sätt. Han ska gifta sig med sin kärlek Julia. Han har också en dröm om att öppna en egen restaurang. Den fanns innan han blev uttagen till tävlingen, men har fått ligga på hyllan under tiden han har tränat och tävlat. Nu får framtiden utvisa vad som händer härnäst.

Foto: Viktor Fremling, Morgan Ekner & Bocuse d'Or