Efter veckor av slit, svett och såsdueller står det klart — Sebastian Gibrand är vinnaren av "Kockarnas kamp" 2019! 

I januari steg han upp på prispallen i Lyon och kammade hem ett silver i världens mest prestigefulla kocktävling, Bocuse d'Or, och nu i veckan korades han till årets vinnare av Kockarnas kamp. Sebastian Gibrand, 31, är stjärnkocken från Helsingborg som gjort en gastronomisk kometkarriär. Vi tog tillfället i akt och frågade Sebastian några frågor när han besökte vårt Showroom i Torslanda för att fira den prestigefyllda vinsten med tårta och knivsignering.

VINNARINTERVJU

Vad fick dig att ställa upp i Kockarnas kamp?
– För mig var det egentligen ett ganska så enkelt val. För det första så såg jag det som en fantastiskt rolig och utmanande tävling att få delta i. För det andra så såg jag det som en möjlighet till att få dela med mig av min passion för matlagning inför en större publik. 

Vad var det bästa med upplevelsen? 
– Ser man till helheten så var det definitivt att få träffa de andra kockarna och dela upplevelsen tillsammans med dem. Det var verkligen grymt. Rent tävlingsmässigt så vill jag nog säga att utmaningarna i sig var det bästa. Tävlingarna var roliga, utmanande och bjöd på ordentliga adrenalinkickar.  

Du och Emma Shields tävlar ju mot varandra i programmet men är, som jag förstått det, väldigt bra vänner privat. Hur kändes det att ni båda var med samtidigt? 
– Det var såklart fantastiskt kul att få dela hela den här upplevelsen tillsammans med Emma, hon är en av mina bästa vänner. Däremot var det förjävligt när vi hamnade i såsduellen mot varandra. Jag vann tävlingen men kunde inte känna någon glädje alls. 

Förutom såsduellen mot Emma – var det något som var mindre positivt med upplevelsen? 
– En sak var att jag blev sjuk i borrelia under tiden vi spelade in programmet. Jag mådde dåligt mer än halva tiden där med konstant orkeslöshet, illamående och yrsel, vilket såklart var jobbigt. 

Det måste varit mer än jobbigt? 
– Ja men framförallt var det jäkligt tråkigt att känna att jag varken kunde prestera helt på topp eller få chansen att visa upp vem jag egentligen är som person. All min energi gick åt att fokusera på tävlingarna, vilket i sin tur gjorde att jag inte hade någon ork kvar när det kom till att stå framför kameran. Det gick inte att bjuda på det där lilla extra, som man annars kan göra. 

Hur känns det att se det såhär i efterhand?
– Det känns såklart tråkigt. Speciellt då jag förstår att jag, för någon som inte känner mig, kanske upplevs som oengagerad eller sur. Samtidigt är det fint att jag har haft flera kollegor inom branschen som nu hört av sig efter att ha sett programmet och som förvånats över hur pass illa det ändå var. 

Det kom aldrig på tal om att kasta in handduken? 
– Det var väldigt nära där ett tag, faktiskt. Det är sällan som jag känner så, men det var vid ett tillfälle där jag verkligen övervägde att hoppa av. Men sedan så körde jag på ändå.

Och kör på gör du sannerligen. Nu, efter att ha kammat hem vinsten i Kockarnas kamp väntar ytterligare en tävling? 
– Ja, precis. På tur är Bocuse d'Or som jag ställer upp i en gång till. 

Därefter lurar andra planer kring hörnet?
– Ja, men det är ändå en del hemligheter som väntar längre fram. Jag har ett stort projekt som är på ingång, men som jag tyvärr inte kan säga så mycket om. Sedan så har jag såklart en förhoppning om att öppna en restaurang, en kvarterskrog, tillsammans med min vän Robert Sjöberg inom en relativt snar framtid. 

Vilken mat kommer ni att bjuda på där?
– Jag har känt att jag, efter Bocuse, vill gå ifrån det här finliret lite och laga den maten som jag är skolad i - mat som lagas med passion, kärlek och värme. Därför ser jag gärna en varm, öppen och inbjudande kvarterskrog framför mig med mat som är mer enkel och rak.